torsdag 18 oktober 2012

morgontimme.

Kvällen slutade med världens långsammaste cykeltur ut, iväg, bort från stan. Jag vägrade cykla upp för backarna, så vi var tvungna att stanna och leda cyklarna hela tiden. Pratade så att vi missade vart vi skulle svänga. Hamnade i smal tältsäng, till slut, alla tre bredvid varandra och lyssnade på Håkan Hellström. Alla skivor, tvåtusenelva och tvåtusenfyra och tvåtusenåtta i en enda röra. Somnade med ansiktsfärgen på. Vaknade. Somnade igen. Vaknade. Växlade några ord. 03.05, 03.45, 04.31.

Sedan var det plötsligt morgon.

onsdag 17 oktober 2012

Liten och ledsen.


Från slott till koja

Jag hade inflyttningskalas. Det såg ut lite såhär:
GRSP-reunion i min säng











Efter att ha varit slottsfru kände jag att det var på sin plats
att ha en tron även fortsättningsvis. 

Den visade sig vara mycket uppskattad.



"Hallååååååå"




































onsdag 10 oktober 2012

VEM ÄR DEN HÄR MÄNNISKAN?

Jag har ställt klockan tidigt i morgon för att gå på Qigong. Ensam. Ingen aning om vad jag vill uppnå. Vet mest att jag inte känner den här människan.

Veckans projekt:


SKAFFA STOLAR, KATARINA!!!

tisdag 9 oktober 2012

Vi är inte sådana som i slutet får varandra.

Justdetja. Den här delades ut i Gilla Böckers monter. Det ska bli på riktigt snart och det känns. Jag dör. Dör dör dör. 


BOKMÄSSAN.

Var kanske den tröttaste katten på jorden när jag kom med tåget till bokmässan. Sov sex timmar i sträck och sedan var jag framme i Göteborg. Promenerade hem till min favoritman i hela den här världen. Han bodde som det anstår en ex-slottsfru. Jag hade varit nöjd om jag fått bo i trapphuset. 



Sedan sysslade jag mest med kaos torsdagfredaglördagsöndag. Jag hade förväntat mig lugn och ro. Vuxna, yrkesarbetande människor, som dessutom gillar att sitta i sin ensamhet och läsa böcker - hur vilt kan det bli? Det visade sig att det kunde bli mycket, mycket vilt. OCH SÅ HIMLA MYCKET MÄNNISKOR.

Konstant klaustrofobi.

"Vad hade Katarina att göra på bokmässan? Hon har ju inte ens gett ut en bok än" Kanske du frågar dig. Det är en relevant fråga i sammanhanget, det kan jag hålla med om och jag frågade mig själv precis detsamma. Kom fram till att mina obligationer sträckte sig till att dricka vin och prata med nya människor. Det gick utmärkt. 

Annat bra som hände:

Åt middag med bästa blivande kollegor (Christin) och förläggare-Anna


Och ännu fler fina författare.

Plötsligt satt Otto framför mig i en soffa i en hotellobby klockan två på natten.

Blev bjuden på trerätters av Joakim. Så. Himla. Fint. 



Gick på svår klubb på Stora Teatern för någon tidskrift. Det var fin inredning men synnerligen odansigt. 

























Då var det bättre att dansa till Pontus de Wolfe som spelade en härlig blandning av 50 cent, Nirvana, jazz och jagvetintevad. För övrigt så mycket oklart folk kring detta dansgolv. 30 000 förlagsmänniskor och sen typ Nanne Grönvall, Tomas Bodström, Agnetha Sjödin och Andreas Lundstedt. Oklart om de uppskattade 50 cent.



Hamnade i pianobaren på Yaki-Da där tydligen min kusin satt och sjöng Veronica Maggio till jazzkomp? Man upphör aldrig att förvånas. Bra var det i alla fall!


Carl, jag, Joakim. 

Vi dansade tills vi dog.


Blev bjuden på lunch av mamma.


Åt middag med en mörk Klara i ett kärleksbås på Thairestaurang. 



Och sen gick jag förstås på kanske tiotusen seminarier. Lyssnade på kanske tre med Jonas Gardell. Han grät varje gång. Då ville jag också gråta.

Här pratade Golnaz Hashemzadeh om "Hon är inte jag". Bra bra bra. 



Annars tillbringade jag tre kvällar i den här baren. Det är tydligen här man hänger om man är på bokmässan. Insåg att alla män i förlagsbranschen har rakat av sig håret. Ja. Ni märker. Många viktiga lärdomar.