onsdag 3 oktober 2012

Jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än

I onsdags var jag ute och åt med en gudmor. För en person som äter pasta 90 % av tiden var det himmelriket. Kantarellsoppa. Torsk. Sådant.


Sedan träffade jag glada och fina människor. Post-tenta-glada. Först hemmadans och sedan ramla vidare till Norrlands och sedan stå ute i regnet utanför och prata och orden tar aldrig slut för att man har träffat människor som man är så himla glad i. 


Hamnade i alla fall på dansgolvet till slut och hittade en kålrot (?) som jag sprang runt och åt på. Inte den på bilden, den kan man köpa på Konsum (ja, jag är sponsrad). 

Det finns mycket att undra över gällande detta. Vad gör en kålrot inne på Norrlands? Vad gör en kålrot vid DJ-båset? Vad gör en kålrot i min hand? Vad gör den i min mun? Jag misstänker att jag aldrig kommer finna svar.


Vi dansade tills dansgolvet såg ut såhär. De spelade "Du är snart där" som sista låt. Ja. Ni förstår ju. Omöjligt att gå hem i tid då.



Men till slut begav jag mig hem och möttes av denna påminnelse från mig själv. Så jag hängde tvätt. Alltid bra att lyda sig själv. Annars vet man inte hur det slutar. 


Morgonstund har guld i mun osv. Jag hann med tåget till Göteborg och bokmässan med en minuts marginal. Men det är en annan historia. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar