Dina vänner är mina vänner

Det fina med att flytta till en ny stad tillsammans med en massa andra nyinflyttade pol. kandare är att alla saknar ett socialt umgänge. Detta leder till att alla är extremt desperata efter att finna nya vänner och bekanta och därför går alla vänskapsprocesser lite snabbare än vanligt. Man blir ganska tighta på ca fyra sekunder. 

Idag vidgade jag dock mina vyer genom att umgås med lite juridikstudenter, närmare bestämt min brors vänner. Fick spontanbesök på slottet och de hade med sig muffins!

Alexander, Anton och Rolla

Klappa fint

Askan är den bästa jorden

Jag är en sån som alltid är sen, jag försover mig, jag dansar stort och gör ibland sånt jag ångrar, jag kan prata så att folk får skavsår i öronen. På något sätt blir det oftast kaos runt omkring mig.

Men jag är också en sån som har jobbat hela tiden vid sidan av skolan, jag är bra på att organisera saker, min kalender är fulltecknad med att göra-listor och jag har alltid varit väldigt seriös när det kommer till skolarbete. Och så har jag planerat. Mycket. 

I åttan och nian hade jag nog en mycket mer klar bild av vad jag skulle göra med mitt liv än vad jag har nu. Jag hade planer som sträckte sig fem år fram i tiden, jag kunde skriva på listor på mål och hur jag skulle komma dit. Jag såg mitt drömliv framför mig och längtade till den dagen när man blev klar. När man stod där med drömmannen och drömjobbet boendes i drömlägenheten i drömstaden. Jag såg livet som en film som man kunde regissera och styra över.

Om Uppsala fanns med på kartan? Nej. Inte någonstans. Men sedan kom livet emellan. Ju närmare jag kom studentdagen desto mer oklar blev nämligen planen. Man kan nämligen inte regissera hur mycket som helst.

Man får nämligen bo i världens sunkigaste lägenhet i Barcelona och dansa en hel sommar. Man kan få chansen att få studera ett år i den amerikanska södern och skaffa sig världens finaste vänner på andra sidan jordklotet. Man får hjärtat krossat och plockar ihop det igen. Man träffar människor som får en att skratta så att man trillar av stolen. Man ramlar omkull och reser sig igen. Man åker tåg och buss och bil och flygplan och spårvagn och tunnelbana och ser tusen platser och tusen människor blixtra förbi. Man får se en dröm gå i uppfyllelse. Man lämnar en annan dröm bakom sig. Man gräver upp sig själv med rötterna och gräver ner dem någon annanstans. Igen och igen och igen. 

I somras på min lediga dag lånade jag Johannas lägenhet i Göteborg. Stora fönster, högt i tak och alldeles tyst. Jag skrev tusen listor med tusen olika planer och för- och nackdelar med allt. Sedan gick jag och la mig i badkaret och stirrade upp i taket. Tänkte tills tankarna var slut. 

Gick upp och tackade nej till Stockholm och ja till Uppsala. 

Jag vet inte om jag kommer vara här om tre år. Jag vet inte om jag kommer vara här nästa termin. Men jag vet att jag är här nu. Och det är jag väldigt, väldigt glad över. Och det är nog allt jag vet om livet.

Uppsala universitet min allra första skoldag

"Den bästa starten man kan få på sin studietid"

Idag började jag morgonen med att intervjuas av P4 Uppland. Det kan man höra här!

Trauma nummer II i fredags

Förutom den ganska tråkiga utelåsningen i fredags råkade jag även slå sönder Rubens öl i fredags. Hanterade detta i sann nittiotalist-anda, alltså inte genom att konfrontera det stackars offret utan genom facebook.

Såhär glada var vi på gasquen!

Började kvällen med att göra mig i ordning uppe i en loge på slottet. Det ryktas att bland annat Robert Wells suttit i denna härliga lysrörsbelysning och kammat sin långa man. (OBS! Var tvungen att ta en sådan här bild eftersom jag är bloggerska nu. Då tar man bilder på sig själv.)

Glada

Alltså. Bara i Uppsala.

Sedan hände kanske världens bästa grej. Robin Hood-gruppen vann hela kalaset! Vi blev ännu gladare än på bilden ovan.

Världens bästa faddrar

Jag insåg snabbt potentialen i pokalen

Det gjorde Camilla, Ruben och Ida också

Sedan gick vi och dansade till dansband på Västgöta. Funderar starkt på att gå en buggkurs.

Avslutade kvällen med att ta en mäktig bild på Hugo som jag började prata med för att han pratade skånska. Det är hemskt ont om skåningar i Uppsala.

"Ett rum på slottet"

I fredags var UNT och hälsade på mig på slottet.

24 UNT: Ett rum på slottet - Student - UNT.se

Vad är väl en natt på slottet..?

Genomsnittsmänniskan låser ute sig kanske tre gånger under en livstid. Jag låser ute mig ungefär en gång var tredje månad. Min värsta utelåsning var troligen natten innan jag flyttade till Barcelona förra sommaren och fortfarande inte hade packat. Men den i fredags var inte heller så kul.

Efter mycket, mycket dansande hade jag till slut släpat mig hem och upp för slottsbacken och lyckades alltså inte ta mig in på slottet. Blev ganska trött på livet och skickade följande sms.

Ursäkta språket, i vanliga fall är jag mån om att vårda det. Hiv under fötterna syftade på att jag hade trampat i okänt blod inne på Max där det hade varit slagsmål framme vid kassan. Ska aldrig mer ha högklackat, slutar alltid med att jag går barfota. Och hiv under fötterna blir man inte glad av. Morbröder blir inte så glada av att bli väckta vid halvsex på morgnarna heller.