Det är inte över förrän det är över

Jag har en deadline snart snart snart och det går väl sådär. Jag har knappt tittat på mitt manus sedan någon gång i våras och nu är det saker som ska redigeras. Man kanske tror att man är klar med arbetet när man skriver på ett bokkontrakt men så är INTE fallet vill jag lova. 

Jag tänkte att det skulle vara bra att pausa helt hela sommaren, tänkte att jag skulle kräkas på min egen text annars. Laptops klarar kräk så himla dåligt. Jag ville bara njuta av att jag hade rott projektet i hamn, men just nu vet jag inte om det var en särskilt bra idé. Jag försöker komma in i tänket igen och har läst mitt manus från början till slut. Och det känns så sjukt. Att det är mina ord här framför mig och så himla många av dem. 

Det känns som jag skrev det i ett annat liv.