Vad vet vi egentligen?

Jag var och såg filmen om Olof Palme igår. Visste att den hade fått stjärnor och plus och fyrar i överflöd men trodde kanske inte att jag skulle tycka att den var så fantastisk. Det gjorde jag. Den var alldeles, alldeles fantastisk. 

Och när jag såg den slogs jag av hur lite jag vet. Hur lite jag kan. Palme måste väl ändå ses som en av de allra största (den störste?) politikerna i svensk historia och jag visste ungefär ingenting om honom innan jag såg filmen. Jag visste att han hade varit statsminister. Och sen visste jag att han blivit skjuten. Punkt. Ca.

Det skrämmer mig. För om man är uppvuxen i en villa bakom ganska välklippta häckar där båda föräldrarna har en stabil månadsinkomst och där man har haft möjligheten att gå till skolan varje dag och där staten BETALAR en för att läsa på universitet så har man ingen ursäkt att inte veta lite mer om sånt som är viktigt. Till exempel Olof Palme. På något sätt blir det ett hån mot alla de som inte har haft samma möjligheter, som aldrig kommer att kunna öppna en bok och förstå vad som står i den. 

Och jag hade tenta i måndags och gnällde hela helgen över att jag var tvungen att plugga. Tvungen att plugga något som jag själv valt och som jag tycker är kul. Som att det skulle vara synd om mig för att jag får möjligheten att studera.